Ny mediemyndighet ska spegla dagens mediesituation

2010-04-12 14:57

Dela med dig!

Anna Liljenberg Gullesjö är hovrättsassessor och rättssakkunnig på Kulturdepartementets rättsenhet. Hon arbetar med juridiska frågor inom medieområdet och var expert i utredningen om översyn av filmgranskningslagen. Anna Liljenberg Gullesjö är även en av Medierådets experter och har varit det sedan 2006. Här har hon skrivit en krönika om filmgranskning och mediebranschens självreglering. Som förälder lär man sig efter hand att varje ålder i barnets liv har sin speciella tjusning och sina alldeles egna problem. Det mesta är övergående, man får helt enkelt försöka att hantera situationen på bästa sätt. Kanske gäller något liknande beträffande mediers inflytande och påverkan under olika tidsperioder. När Medierådet bildades 1990 var uppgiften att minska skadeverkningar av våldsskildringar i rörliga bilder. Rådet fick då namnet Rådet mot skadliga våldsskildringar.

Bakgrunden var debatten om videovåldet på 1980-talet och det sk. extremvåldet. En stark opinion växte fram. Föräldrar, organisationer och andra protesterade mot videovåldet och krävde åtgärder. Det resulterade bland annat i att Statens biografbyrå fick i uppdrag att ha tillsyn över hemvideomarknaden. En tillsynsorganisation med kontrollörer över hela landet byggdes upp. En registreringsplikt infördes för alla som yrkesmässigt hyr ut eller säljer videofilmer. Syftet var att komma tillrätta med våldsskildringar utanför lagens råmärken och att risken för upptäckt och lagföring skulle vara påtaglig och straffhotet därmed en realitet.

Medierådets uppdrag har förändrats en hel del över tiden. I dag omfattar uppdraget alla rörliga bildmedier, alltså även nya medier som datorspel och internet. Rådet har numera också i uppdrag att informera, driva på och stödja mediebranschernas självreglerande arbete. Trenden får nog sägas ha gått från lagreglering mot upplysning och självreglering.

Den utveckling som har skett de senaste årtiondena av medieutbud och medieanvändning har också lett till ett behov av att förändra lagstiftningen. När den första biografförordningen trädde i kraft 1911 var offentliga visningar på biografer det enda sätt som människor i allmänhet kunde ta del av rörliga bilder. Förhandsgranskning var således ett effektivt sätt att förhindra att befolkningen fick del av sådant som ansågs skadligt. Numera sprids film som bekant i huvudsak på annat sätt än genom biovisning. Den kontroll av filmutbudet som staten kan utöva är mer begränsad.

I mars i år överlämnade regeringen en remiss till Lagrådet med förslag om att filmcensuren för vuxna ska avskaffas. Med vuxna avses i detta sammanhang den som har fyllt 15 år. Förslaget innebär bland annat att filmer som ska visas offentligt för personer från 15 år inte längre behöver förhandsgranskas av någon myndighet. Statens biografbyrå, som skulle ha fyllt 100 år nästa år, läggs ned. Någon tillsynsorganisation eller något register över videogramdistributörer ska enligt förslaget inte längre finnas.

När det gäller film som ska visas offentligt för barn under 15 år föreslås det däremot ingen förändring. Liksom i dag ska filmerna förhandsgranskas och en åldersgräns beslutas. Åldersgränserna föreslås också vara desamma som i dag dvs. barntillåten, från 7 eller 11 år. En ny myndighet kommer att få i uppdrag att besluta om åldersgränserna. Åldersprövning av film som ska visas för barn fyller en funktion att skydda barn mot skadligt filminnehåll och har inte varit ifrågasatt på samma sätt som vuxencensuren. Men kanske går utvecklingen så småningom mot ett system med självreglering som branschen själv har hand om.

Dagens mediesituation för barn och unga gör dock att det handlar om så mycket mer än att skydda mot skadliga våldsskildringar. Barn och unga är inte längre enbart passiva tv- och filmkonsumenter utan även aktiva användare av internet och dataspel. Det handlar bland annat om att hjälpa unga att använda medier på ett positivt sätt och att undvika riskfyllda beteenden. Här är inte lagar och regler det givna hjälpmedlet. Medierådet har arbetat i form av en kommitté i 20 år. Det arbete som har bedrivits har varit framgångsrikt. Regeringen avser nu att permanenta verksamheten genom att från och med årsskiftet låta den tas över av den nya myndighet som också ska förhandsgranska film som ska visas för barn. Att det allmännas resurser och insatser går från censur och kontroll mot att sprida information för att stärka unga som medvetna medieanvändare måste nog sägas vara ett tidsenligt sätt att hantera dagens mediesituation för barn och unga.

Anna Liljenberg Gullesjö
Expert i Medierådet

0 kommentarer till "Ny mediemyndighet ska spegla dagens mediesituation"

Skriv en kommentar!

Namn (Obligatoriskt)

Epost (visas ej) (Obligatoriskt)

Jag vill prenumerera på ert nyhetsbrev

Hemsida